Jag har haft en sådan sjuk otur sedan midsomarhelgen... Syndade jag så mycket när jag tog snaps och cider till maten(och efter)?!

Jag vet inte ens vart jag ska börja... Men jag tror min otur började på 3 timmars färjan från landet... Jag som aldrig blir sjösjuk! Jag har ju spenderat MINST en vecka om året på en båt, både i sjöhävning och över tre grund(Pappa du är sååå bra på att navigera). Båten gundade och krängde i vågorna och för en flicka som tappat barnasinnet till den grad att hon inte ens kan gunga utan att bli alldeles illamående var detta förödande. Jag trode dock att jag fortfarande kunde åka båt men ack så fel man kan ha. Väll framme i stockholm och kära slussen där jag känner mig som hemma kom jag självklart på; Jag har ingen hemmanyckel! Då är de tur att man har en vänn som Karro som bjuder på både husrum och pasta(blev dock egen pizza denna kväll).

Forts. När jag väl tagit mej hem för att göra ett försök att komma in gick detta mer galant änn väntat, när nåt pucko hade glömt garagedörren öppen till min fördel. Men så kom jag på; Jag glömde mobilen hos karro! Och eftersom jag verkligen behövde den för att kunna ringa runt till folk om sommarbete till min häst så kunde jag inte gå hemmifrån utan fick sitta med hemtelefonen hela kvällen för att kunna ta alla in och göra utsamtal. När jag vaknar dagen därpå ringer jag ytterligare några samtal innan jag skyndar iväg för att skicka Rocky på betet. Jag kom hem igen frammåt kvällen och behöver få tag i min mobil så jag kallar på hemtelefon larmet men ingenting händer... Jag springer runt å letar efter den jävla telefonen i timmar eftersom jag är helt avskärmad från omvärlden med varken Mobil eller hemtelefonen, hur kunde jag gömma den så väl och sedan glömma de?(förvånade mej dock inte) De ända jag kan få kontakt med är de som lixom jag hade tänkt spendera kvällen på MSN (för mej var de dock ett nödläge)

När jag inte får tag på min omvärld bestämde jag mej för att uträtta ärenden jag ändå kommer va tvungen att ta tag i på sikt. Jag går till bussen för att åka till Flemingsberg och fixa ett pass inför Alanya -07. Halvägs till bussen kommer jag på att jag glömmt intygspapprena och springer tillbaka... Jag hade inte glömmt papprena. Jag gör ett nytt försök på nästa buss och jag är 10 min tidig så jag får stå och vänta. Precis innan bussen kommer tittar jag ner på mitt busskort, de står att de går ut den 26... Då var de den 27 och utan mobil kan jag inte ens köpa en annan biljett... Jag vänderhem... Blöt och fryser som en hund pågrund av regnet. Helt fast... Tack till Kim i alla fall som gjort mej mycke sälskap under dessa dagar tills jag fick tillbaka min mobil och oturen kunde vända.