~En tjej och en kille står innanför grindarna vid en rökruta och pratar för princip första gången när tjejens syster samt pojkvänn kommer förbi utanför~

Tjej ~18: Kolla de här är min syster! Hälsa!!!
Syster ~25: Hej *piiip* heter jag...
Kille ~18(små leendes): Hejsan! Trevligt att träffas, jag är *tjej ~18* älskare...

Min farmor är så gullig. Hon försöker verkigen hitta saker som man ska gilla. Hon går och letar i butiker hit och dit trots att hon börjar närma sig 90. Men oftast blir de bara fel... Denna vackra(huthuuum) skapelse har legat och tagit plats i min garderob något år nu...

Men jag tänkte... De är ju ett sött tyg ändå. Så de kanske kan bli användbart... Här är resultatet.. :D

Man(Inte den ni tror): När jag redan känner mej jätte lång, då ska du också komma så klart! Tack Amanda...
~Ställer mig framför och kollar i princip rätt uppåt~
Jag: Kaxar du?

I dag (morse) glömde jag nyckeln i dörren... IGEN ...Jag kom iallfall ihåg att låsa från insidan. Inte för att de hade gjort så stor skillnad fall någon nu hade velat ta sig in. Tredje gången gilt? Antagligen inte...

Jag, Karro, Sabina och Uffe luktade sprit. Smörgåstårta, Hallontåra och Chokladtårta. Pappa och Ted drack 10,2or, Sabina smaka. John och Ted tävla i att äta kanel. Ted "klara" utmaningen och de stod och bråka om en 1000lapp i 30 min.  Sabina och Karro somna i min säng... Med flaklakanet som kudde visade det sig senare. Jag satt själv och försökte hålla god min framför farmor och farfar då de övriga redan genomskådat mig. Godaste smörgåstårtan!

Hur såg din mottagning ut?

Första blilen med min nya Kamera... Abnormt nöjd är jag! :D

Tänk er situationen att någon puttar till ett mycket dyrbart kristallglas. De står och väger mellan att antingen ramla och krossas i tusen bitar eller vippa tillbaka och bara vara lite omtumlad efter händelsen, i sämsta fall bara slå en liten flisa på kanten. Vilket hur som helst skulle vara bättre än att bli krossad. Själv kan du bara betrakta de som sker. Du är för långt borta och kan endast avakta på håll. Du drar ett djupt andetag och hoppas på de bästa. I ögonvrån får du syn på en retlig liten unge som är nyfiken på att testa gränserna. Barnet börjar blåsa mot glaset, nyfiken på att se fall det bara är en liten pust som gör att allt går käpprätt åt helvete, inte de? Då gör vi lite hårdare... Du kan hinna stoppa barnet från att försöka en gång till en aning hårdare. Men du kan inte hjälpa fall skadan redan är skedd....

Jag känner för att dunka huvudet hårt i väggen och glöma enhel del... För de man inte mins har inte hänt? Eller funkar världen så. Jag får väll hoppas att jag lärt mej tills nästa gång helt enkelt...

I går så misstänkte jag att jag inte hade fått med mej mitt kort från båten... När jag sedan gick in och kollade på kontot hade någon levt loppan under dagen och hunnit göra av med drygt 800 spänn. Suttit på nån jävla uteservering i vällingby och handlat som fan. USH!!