Jag vet att de är sjukt sent/tidigt (attityd fråga?).. Men jag måste...


Tack för att du berättade! De värmer... Jag blev jätte glad!! Precis som jag lovat att personen skulle bli.. Nästan så jag börja gråta... Klysigt? Må så vara... Det var verkligen smickrande och du har fått mej att känna mej speciell. Kanske nu när jag som mest behöver de? Jag gör kanske en större grej av de än det är? Som du i princip sagt.. Men jag är fortfarande överrumplad.. Att någon gjort de lilla minsta, med tanke på mej... Källkritiken griper in, men jag antar att jag ändå har en tendens att se förbi saker. Även om du har varit väldigt diskret.
Jag är lessen om jag inte har haft samma inverkan på dig! De verkar väl kanske inte så... Jag är även lessen att jag tvinga dej, medvetet-omedveten(?), att berätta... Jag trodde inte att det låg till så.. Annars hade jag inte gått så långt... Jag tröstar mej med att du någonstans velat säga.. annars så hade du väll varit tyst.. eller? Du är modig, som jag sagt tidigare.. De är inte många som skulle våga.

Oj va jag kommer ångra att jag publicerade detta i morgon.. Som sagt.. Jag hatar datorer... Lova mej att berätta om det är någonting... I stället för att bara lossas som om det är lugnt... Lova!
Känn dig inte utelämnad nu... De är bara jag som vet vem du är och så kommer de förbli... Jag har ju lovat!

Jag skriver de här nu, för då kan du inte be mej va tyst på samma sätt... :P Jag tar bort de Direkt om du ber mig... Jag kanske bara gör saken värre?

Du är också speciell min vän! Tack än en gång...